Barn- och ungdomskliniken. Neonatalvård

Hösten 1975 öppnades Prematuravdelningen (numera Neonatalavdelningen). Den låg i det nya sjukhusets suterrängplan och var granne med Förlossningsavdelningen. Denna närhet möjliggjorde ett nytt sätt att arbeta genom ett nära samarbete mellan barn och kvinnoklinikernas personal. Detta var unikt i landet vid denna tid . Barnläkare och barnsjuksköterska kunde närvara under riskförlossningar för att finnas på plats om det behövdes intensivvårdsinsatser eller en stunds extra övervakning av barnet i kuvös bredvid mammans förlossningsbädd. 

Avdelningen utrustades med moderna kuvöser och övervakningsutrustning. Parenteral tillförsel av vätska till de allra minsta, nyfödda barnen började ges via navelkateter. Andningsstöd via CPAP (Continuous Positive Airway Pressure) var en ny behandlingsmetod som infördes vid denna tid för att underlätta de omogna barnens andning. De mycket för tidigt födda barnen överfördes till Lunds Universitetssjukhus med ambulans i en modern transportkuvös utrustad med respirator. Avdelningens målsättning var att i störs ta utsträckning undvika att barnet blev utsatt för stress vid sin för tidiga ankomst till världen och att barnet i onödan skiljdes från sin familj. 

Under 1980 talet infördes den så kallade Kängurumetoden, där de minsta barnen kortare eller längre perioder fick komma ut ur kuvösen och bäras nära, hud mot hud. Beskrivningarna av kängurumetoden eller känguruvård kom ursprungligen från Colombia under sent 70 tal där de infördes av de båda föregångarna dr. Rey och dr. Martinez.

I första hand var syftet att förbättra vården vid ett stort förlossnings sjukhus i Bogota som vid denna tid hade en mycket hög mortalitet bland de för tidigt födda barnen på grund av ständiga överbeläggningar, täta utbrott av sjukhusinfektioner och stor brist på utrustning och personal. 

Mödrarna uppmuntrades att stanna kvar på sjukhuset och ”ersätta” kuvösen genom att bära barnet intill sin kropp tills det var tillräckligt stabilt att lämna sjukhuset. De första resultaten visade en kraftigt reducerad mortalitet, barnen hade färre andningsuppehåll och amningen kom i gång tidigt. Mödrarna kunde knyta an känslomässigt och antalet övergivna barn som tidigare hade varit ett problem vid sjukhuset minskade drastiskt. 

Metoden nådde Europa och USA främst genom TV-reportage och veckomagasin och de pyttesmå barnen innanför de colombianska kvinnornas klädedräkt väckte uppmärksamhet över hela världen. De för tidigt födda barnen i detta utvecklingsland räddades inte i första hand med hjälp av kuvöser och teknik, utan genom det som sjukhuset beskrev som ”amor, calory leche”, kärlek, värme och modersmjölk. En metod som i sig var inte revolutionerande. Kvinnor har juinstinktivt i alla tider och i alla kulturer vetat detta.

Att det blev så uppmärksammat berodde troligen på att riskerna med den alltmer högteknologiska vården och att separera mor och barn efter förlossningen hade börjat uppmärksammas. Kängurumetoden blev på många sätt en katalysator för omvårdnadsutvecklingen inom neonatalvården. Spädbarnsforskare från framförallt England, Skandinavien och USA besökte Bogota och insåg att metoden skulle kunna bli ett komplement och alternativ i deras länder för att underlätta anknytningsprocessen, förbättra möjligheterna för amning och öka familjens delaktighet i vården.

Prematuravdelningen i Helsingborg och barnsjuksköterskan Berlith Persson införde metoden redan 1984. En förstastudie från avdelningen publicerades 1989som visade att metoden var säker, accepterad av föräldrarna och även hade positiva effekter på barnets tillstånd. Fortsatta studier har visat fortsatt goda resultat kring metodens medicinska säkerhet och metoden används idag på neonatalavdelningar över hela världen.

Det nya arbetssättet ledde till att föräldrarna ville vara mycket hos sina barn. Snart fick den ytmässigt rätt lilla avdelningen förändra sin miljö och skaffa sköna fåtöljer och sängar så att föräldrarna kunde vara nära sin baby. Vårdmiljön skulle kännas varm och välkomnande och även syskon tilläts komma in. Barnets tecken på stress och oro stod i fokus och iakttagelser dokumenterades och diskuterades. Kuvöserna täcktes med filtar och takbelysningen släcktes när barnen vilade.

Personalens yrkesroll förändrades och utvecklades till att inte bara vårda de för tidigt födda och sjuka nyfödda barnen utan även vara föräldrarnas stöd under en ofta mycket lång sjukhusvistelse. En vårdfilosofi, familjecentrerad vård, utvecklades med målet att ge varje barn och familj omvårdnad utifrån en helhetsbedömning utifrån deras psyko-socio-somatiska behov. Familjen fick en kontaktperson bland personalen och under slutet av 90-talet påbörjades ett projekt med EU-stöd för att möjliggöra en tidig hemgång med möjlighet till hembesök av personal från avdelningen. Hemgångs team infördes som rutin och finns kvar fortfarande idag.

Affonso,D; Wahlberg V. & Persson B. (1989) Exploration of mother´s reactions to the kangaroo method of prematurity care. Neonatal Network, 7:43-51 

I mars 2018, öppnades en helt ny neonatalavdelning på Lasarettet i Helsingborg där de miljömässiga förutsättningarna nu möjliggör denna vårdfilosofi fullt ut, samtidigt som behoven av modern teknik, säkerhet och smittskydd har tillgodosetts. Föräldrarna ges idag möjlighet att få ett eget fullt utrustat ”hotellrum” där de kan bo tillsammans i direkt anslutning till barnets vårdrum.

Belysningen kan dämpas och anpassas individuellt till varje barn, samtidigt som personalen får tillgång till bra punktbelysning vid vårdprocedurer.

Arbetsmiljön för personalen är ljus och rymlig och avdelningens allmänbelysning har utvecklats för att följa dygnsrytmen med hjälp av varierande intensitet och färgtemperatur.